Två ytor möts i vinkel (oftast 90°) och fogen läggs som en triangel i hörnet. Kräver ingen fogberedning och är den mest ekonomiska fogtypen.

Båda kanterna fasas så att en V-form bildas. Vanligast vid svetsning från en sida på material från ca 3–20 mm tjocklek.

Två arbetsstycken läggs kant mot kant utan fasning. Används för tunna material (oftast upp till ca 4 mm) där full genomträngning kan nås från en sida.

En av kanterna är rakt avskuren medan den andra är fasad. Används när bara den ena sidan kan bearbetas eller vid T-fogar med krav på inträngning.

V-fog med en rak rotyta nedtill som ger bättre kontroll av roten och minskar risken för genomsvetsning.

Halv V-fog där den fasade sidan dessutom har en rotyta. Vanlig i T- och hörnförband med höga hållfasthetskrav.

Plåtarna ligger parallellt och svetsas längs den gemensamma kanten. Lämpar sig för tunna material som inte utsätts för höga belastningar.

En övre plåt har ett runt hål (plugg) eller avlång slits som fylls med svetsgods för att förbinda den med plåten under.

U-formad fogberedning med rundad botten. Kräver mindre tillsatsmaterial än V-fog vid grova gods och ger jämnare värmefördelning.

Endast en kant är U-formad. Används där bara en sida kan förberedas, ofta i T-förband med tjocka detaljer.

En rundad kant möter en rak yta. Vanlig när rör eller bockad profil svetsas mot en plan plåt.

Två rundade kanter (t.ex. profiler eller rör) möts och bildar en naturlig V-formad ränna som fylls med svetsgods.

Båda kanterna har vikts upp till en fläns som sedan smälts ner. Används på tunna plåtar utan tillsatsmaterial.